När kan en produkt göra intrång i ett patent även om den faller utanför patentkravens formulering?
En nyligen meddelad dom från Patent- och marknadsöverdomstolen (PMÖD) ger viktig vägledning om ekvivalensläran i svensk patenträtt.
Fallet gällde Takedas patent som täcker vissa L-lysin-d-amfetaminföreningar som används i ADHD-medicinering. Ett generiskt företag planerade att lansera en produkt innehållande L-lysin-d-amfetamin diadipat – en förening som inte uttryckligen omfattas av patentkraven. Trots detta ansåg PMÖD att produkten skulle göra intrång i patentet genom ekvivalens.
Domen klargör flera viktiga frågor.
För det första bekräftar PMÖD att ändringar i patentkrav som gjorts för att uppfylla kravet på stöd i den ursprungliga ansökan inte förhindrar ett konstaterande av intrång genom ekvivalens. Detta skiljer sådana ändringar från begränsningar som införts för att övervinna invändningar mot tidigare teknik gällande nyhet eller uppfinningshöjd.
För det andra ger domstolen vägledning om bevisbördan i patentintrångsmål. Även om likvärdighet i slutändan är en juridisk bedömning för domstolen, måste patentinnehavaren åberopa och bevisa de faktiska omständigheter som stöder ett likvärdighetsresultat.
Slutligen, även om Takeda i slutändan lyckades med sitt försvar av likvärdighetsintrång, är framgångsrika likvärdighetsanspråk fortfarande relativt sällsynta i Sverige. Under det senaste decenniet verkar sådana anspråk ha lyckats endast i ett fåtal fall, ofta involverande läkemedelspatent och generiska produkter.
Domen väcker också intressanta strategiska frågor. Istället för att lansera sin produkt "med risk" eller ifrågasätta patentets giltighet, valde generikaföretaget att väcka negativ fastställelsetalan – ett relativt ovanligt tillvägagångssätt i Sverige, särskilt strax före patentets utgång.
En mer detaljerad analys av domen finns i artikeln skriven av Anna Bladh Redzic och David Ramsjö.