EU-domstolens mål C-466/12; Svensson m.fl. ./. Retriever Sverige AB, Svea hovrätts mål T 5923-10

EU-domstolen har slagit fast att artikel 3.1 i Infosoc-direktivet ska tolkas så att länkning till upphovsrättsligt skyddade verk som finns fritt tillgängliga på Internet inte utgör en ny överföring till allmänheten som kräver rättighetshavarens tillstånd, oavsett om det är tydligt att användaren förflyttas till en annan hemsida eller om verket framstår som integrerat i innehållet på den aktuella hemsidan.

Om länkningen innebär ett kringgående av tekniska åtgärder som begränsar åtkomsten till verket krävs dock rättighetshavarens tillstånd. Medlemsstaterna får inte föreskriva ett mer omfattande skydd.

Bakgrund
Målet gäller ett antal artiklar som skrivits av fyra olika journalister (”Journalisterna”). Artiklarna, som är skyddade av upphovsrätt, finns publicerade på en tidnings webbplats. Retriever Sverige AB (”Retriever”) tillhandahåller allmänheten en sök- och bevakningstjänst. Användaren kan beställa en sökning eller en bevakning av ett visst sökord. Retriever skickar sedan en lista över artiklar som innehåller sökorden. Sökträffarna presenteras i form av klickbara länkar.

Om användaren klickar på länken öppnas artikeln i ett nytt webbfönster och användaren förflyttas till den hemsida där artikeln finns publicerad.

Frågan i målet är bl.a. om Retrievers tillhandahållande av klickbara länkar till artiklarna utgör en överföring till allmänheten som kräver Journalisternas tillstånd. Tingsrätten fann att Retriever inte överförde verken till allmänheten, bl.a. eftersom det tydligt framgår att användaren förflyttas till en annan internetadress. Hovrätten begärde förhandsavgörande från EU-domstolen om tolkningen av Infosoc-direktivet , och ställde fyra tolkningsfrågor:

1. Om någon annan än upphovsmannen tillhandahåller en klickbar länktill verket på sin webbsida, är det då fråga om överföring till allmänheten under artikel 3.1?
2. Påverkas bedömningen av om åtkomsten till verket som länken hänvisar till är begränsad på något sätt?
3. Bör man göra någon skillnad mellan fall då verket, efter att användaren klickat på länken, presenteras på en annan webbsida respektive presenteras på ett sätt som ger intryck av att det sker på samma webbsida?
4. Får en medlemsstat föreskriva ett mer omfattande skydd för upphovsmannens ensamrätt genom att låta överföring till allmänheten omfatta fler förfoganden än vad som följer av artikel 3.1 i Infosoc-direktivet?

EU-domstolens bedömning
EU-domstolen konstaterar inledningsvis artikel 3.1 innehåller två rekvisit: i) att verket är föremål för en överföring och ii) att överföringen sker till allmänheten.

Tillhandahållandet av klickbara länkar till skyddade verk som publicerats utan begränsningar i åtkomsten på en annan hemsida ger användarna direkt tillgång till dessa verk. Detta innebär enligt domstolen att tillhandahållandet av länkarna innebär en överföring av verket. Eftersom tillhandahållandet av länkarna får anses riktat till samtliga potentiella användare av hemsidan, alltså en obestämd krets av personer, sker överföringen till allmänheten.

Eftersom det i målet är fråga om verk som redan finns publicerade på Internet (den primära överföringen) krävs dock att den sekundära överföringen (dvs. tillhandahållandet av länken) sker till en ny publik. Med ny publik avses en publik som rättighetshavaren inte tog hänsyn till vid tillståndet till den primära överföringen.

Vad gäller länkar till verk som finns fritt tillgängliga genom den primära överföringen konstaterar EU-domstolen att publiken omfattar samtliga potentiella besökare på hemsidan, dvs samtliga Internet-användare. Tillhandahållandet av en länk till ett sådant verk kan därför inte utgöra en överföring till en ny publik och kräver därför inte rättighetshavarens tillstånd.

EU-domstolen konstaterar vidare att det inte har någon betydelse hur verket presenteras på hemsidan, dvs. om användaren tydligt förflyttas till en annan hemsida eller om verket framstår som en del av den aktuella hemsidan.

Vad gäller länkar till verk där åtkomsten till den primära överföringen är begränsad, och där tillhandahållandet av länken innebär ett kringgående av de tekniska begränsningsåtgärderna, anses verket göras tillgängligt för en ny publik. De användare som klickar på länken hade inte kunnat ta del av verket om länken inte hade tillhandahållits. En sådan länkning innebär alltså en ny överföring till allmänheten som kräver rättighetshavarens tillstånd.

Slutligen konstaterar EU-domstolen att medlemsstaterna, med hänsyn till bl.a. den inre marknaden, inte får föreskriva en mer omfattande ensamrätt genom att låta begreppet överföring till allmänheten omfatta fler förfoganden än vad som följer av artikel 3.1.

Ytterligare mål om länkning pågår för närvarande i EU-domstolen.